Wushu - kinesisk stridskonst och kampsport

Wushu, även populärt kallad för Kung fu, är ett samlingsnamn för de kinesiska stridskonsterna och kampsporterna som idag praktiseras världen över av människor i alla åldrar för självförsvar, tävling, uppvisning och hälsobefrämjande motion.

Den kinesiska stridskonsten har en lång historik och har genom historiken haft flera benämningar. Det har utvecklats i flera riktningar till den mångfald vi ser idag, från så kallade hårda stilar som Shaolin chuan (kinesisk boxning) till mjuka stilar som Tai chi chuan (parkgymnastik, skuggboxing).

Flera namn för kinesisk stridskonst

Idag används benämningen Wushu för att beteckna de olika kinesiska stridskonsterna. En annan som har använts är Wu yi vilket betyder stridskonst vilket inkluderar ryttarskap, bågskytte och andra färdigheter. Kuoshu och Kung fu är andra populära namn för kinesisk stridskonst, men har annan ordbetydelse.

Wushu betyder stridsskicklighet i betydelsen skicklighet i att strida och syftar på en specifik skicklighet.

Bild: Väggmålning i Shaolintemplet. Foto, Björn Ohlsson, 1983.

Kuoshu är en benämning som används främst i Taiwan och betyder national sport.

Kung fu (kantonesiska: Gong fu) betyder "hård arbete" och översätts till skicklighet eller färdighet vilket kan innehas inom olika områden, inte bara stridskonst. Kung fu används för att poängtera den tid och det arbete det tar för att utveckla och förfina en färdighet.

Idag är det vanligt att man använder namnet Wushu för den standardiserade och s.k. moderna Wushu med sina akrobatiska gymnastiska inslag, medan namnet Kung fu används när man avser den traditionella kampsporten som betonar mer självförsvar och tillämpning av teknikerna i formerna.

Många olika grenar inom traditionell Wushu

Traditionell Wushu har flertalet grenar som utvecklats inom olika geografiska områden och familjer, med distinkta skillnader i teknik och metodik i självförsvar. Några huvudgrenar är: s. k. hårda stilar som Shaolin chuan; mjuka stilar som Tai chi chuan, Hsing-i, Pa kua; och brottning, Shuai Jiao.

Grenarna omfattar flera olika stilar som är antingen baserat på familjetradition eller geografisk anknytning. De olika stilarna skiljer sig beroende på miljön som de utvecklats i, men har också många gemensamma drag.

Benämningen hårda och mjuka stilar baseras på utförandet av stilen, fysiskt kraftfullt eller av slappnat mjuk. De är också kallade för external och internal styles vilket syftar till fysisk träningsmetodik respektive mental träningsmetodik . Båda typerna kräver både fysisk träning såväl som mental träning för att utveckla sina färdigheter.

Vad som också avses med external, wai jia, och internal, nei jia, är stilarnas ursprung. De externa stilarna baserar på en importerad filosofi, Buddism, medan de interna stilarna har sina rötter i den inhemska filosofin, Taoism.

Kinesisk stridskonst idag

Kinesisk stridskonst idag är indelad i två distinkta grenar: standardiserad Wushu även kallad för modern Wushu; och traditionell Wushu, ofta populärt kallad för Kung fu.

Den standardiserade Wushun utvecklades i det moderna Kina som en estetik uppvisningskonst och tävlingsform och är en blandning av akrobatisk och gymnastisk koreografi med Wushuinslag.

Bild: Kinesiska nationalmästarinnan Su Zifang demonstrerar Jian Shu, Taijisvärd i Solnahallen 1984.

Den traditionella Wushun har till större delen bevarat syftet med stridskonsten - att kunna strida mot en fiende i en tvekamp och har utvecklats till ett individuellt självförsvar och kampsport.

 

Wushu - kinesisk kampsport

Wushu, även populärt kallad för Kung fu, är ett samlingsnamn för de kinesiska stridskonsterna och kampsporterna som idag praktiseras världen över av människor i alla åldrar för självförsvar, tävling, uppvisning och hälsobefrämjande motion.

Stridskonsthistorik

Strids- och krigskonster har funnits i flera tusen år i Kina. Historiken är full av myter och legender, från en tvekamp mellan Gula Kejsaren Huang Ti och ett behornat monster för 3000 år sedan till dagens moderna Shaolin-munkar. Läs mer om kinesisk stridskonsthistoria.

Shuai Chiao

Shuai Chiao (Pinyin: Shuai Jiao), även kallad kinesisk brottning, vilket bokstavligen betyder 'kast' och 'horn', tillsammans betyder tecknen 'brottning'. Shuai Chiao anses vara den äldsta formen av stridskonst daterad till ca 700 f. Kr. Läs mer om Shuai Chiao .

Shaolin Chuan

Shaolin Chuan började ta form under 500-talet e. Kr, och utvecklades som en organiserad form av träning, med tillhörande moral och filosofi. Shaolin Chuan har omhuldats av mystik som finns kvar även idag. Läs mer om Shaolin Chuan.

Tai Chi Chuan

Tai Chi Chuan (förkortat Tai Chi, Pinyin: Taijiquan eller Taiji) är en gren som har utvecklats till en stiliserad form där mjukhet och kraft kompletterar varandra. Läs mer om Tai Chi Chuan.

Standardiserad Wushu

Den standardiserade wushun utvecklades vid grundandet av folkrepubliken Kina 1949 då man ville göra wushu tillgängligt för allmänheten som gymnastik utan stridsanknytning. Läs mer om standardiserad Wushu.

Andra grenar

Wushu omfattar många olika grenar, många av dem med gemensamma rötter och en del överlappar varandra eller kompletterar varandra som Hsing-I, Pa Kua, Chi Gong (Qigong), m.fl. Läs mer om andra grenar.